Tung dag

Idag är det tungt. Varit hos barnmorskan, pratat med gynakuten, pratat med försäkringskassan, försäkringsbolaget och bara är fruktansvärt ledsen...

KUB-test

Nu har vi bestämt oss. Det blir ett KUB-test på Lilltrollet. Vi har velat fram och tillbaka sedan inskrivningen i måndags och till slut bestämde vi att vi kollar, för då har vi gjort det. Skulle det vara något när bebisen väl kommer så är risken att vi skulle ångra att vi inte gjorde testet stor, så då känns det bättre att ha gjort det.

Jag kommer gå dit och lämna ett blodprov och göra ett tidigt ultraljud mån 21/2. Sedan blir det möte med barnmorskan 1/3 och efter det tillbaka för KUB-testet 7/3. Så då var det bokat i alla fall...

Reaktioner

Middagen med mormor, morfar, moster och morbror blev väldigt trevlig. Paketet lämnades till morfar och kortet till mormor, som fick tillsägelse om att öppna det samtidigt. Sedan blev det ett fasans liv allt eftersom de olika middagsdeltagarna förstod vad det rörde sig om.

"Ååååh! Jag visste det!" var mormors reaktion.
Morfar bara kramade mamma. "Grattis!"

Och sedan grät alla. De små tofflorna till Lilltrollet skickades runt och folk pillade på dem, sniffade på dem, strök dem mot kinden... Ja, lite konstiga är de nog i familjen.

"Tänk när det är små fötter i!"
"De luktar nästan bebis redan..."

Så glada blev de i alla fall...

Pratade med moster Emma på söndagen igen och hon berättade att hon gråtit massor när hon kom hem... (Lilla hjärtat!) För att hon var glad och för att hon var ledsen att inte hon skulle ha en bebis. Men hon får låna Lilltrollet. Det blir bra. Kommer ju behövas barnvakt massor... =)

Moster Sara, som inte var med på middagen, utan var i Norge, skickade sms.

"Jag känner att det är ngt konstigt i luften. Är du gravid? Puss"
"Ser jag tjock ut eller? :p Puss"
"Inte alls. Men luften är full av bäbisdoft, och förändringens vindar blåser. Du är faktiskt min syster, tror du inte jag kan känna av sådant här?!"
"Haha... Vad vet väl jag. Du får väl komma hem och testa mig. :)"

Så på något sätt har hon fattat vad som är på gång. Men vill ändå träffa henne och säga själv. Får fråga hur hon luskat ut det...

På söndagen var farmor och farfar här. Vi åt middag innan farmor skulle och jobba. De fick också paket, men med babystrumpor. Farmor såg väldigt rörd ut när hon läste kortet. "Är det så?" "Grattis!" och farfar lovade att han skulle lägga strumporna på ett säkert ställe. De frågade lite frågor om hur mamma mår och vad vi tänkt med barnsäng, att de hade en del saker kvar hemma och farmor sa att hon ju längtat efter barnbarn och nu kommer de äntligen!

När de skulle gå sa farfar sa till mamma att ta hand om magen ordentligt nu, så det lovade jag att göra.

Nu är det bara morfar och Eva kvar då. Morfar är i Brasilien med jobbet, men det ska ätas födelsedagsmiddag lördagen den 29:e, så då ska det ges bort snälla barn, som morfar (i år igen) önskar sig i födelsedagspresent. Sara och jag har väl försökt, men nu får vi väl förklara att vi gett upp, så vi satsar på en ny generation istället...

Hej gamlingar!

Vi har varit på Allum nu i eftermiddag och köpt strumpor. Vi bestämde att vi inte väntar längre, utan berättar för familjen nu. Ifall något skulle gå fel känns det bättre att de vet om det och förstår varför, än att de får höra det då.

Ikväll ska vi på middag med mamma, Ronald, Emma, Johannes, Fredrik och Amanda. Imorgon kommer Janne och Lilian förbi och på lördag om två veckor träffar vi pappa och Eva, om inte innan.

Så nu har två par strumpor och ett par tofflor blivit tre paket. Till dem hör varsitt kort med bland annat den här texten:

Hej mormor och morfar!
Kan ni ta hand om dessa tills jag kommer i september?
Puss och kram
från
Lilltrollet Håkansson

Blir spännande att se reaktionerna...

Inskrivning hos barnmorskan

Nu har vi fått en tid för inskrivning hos barnmorskan. Kontaktade Barnmorskegruppen här i Göteborg, efter att ha läst en del på nätet om dem i jämförelse med primärvården och barnmorskemottagningen i Munkebäck, som är den som är närmast annars.

Det ska bli spännande att komma dit och se vad som ska hända. Har ingen koll alls känns det som. Hon i receptionen där sa att det var jättebra om jag tog med min sambo, så att han fick vara med redan från början. Det kändes bra. Jag ska till en barnmorska som heter Elisabeth fick jag veta. Men det är ungefär allt... Skrämmande, men spännande!

Ett blått plus

I lördags skulle den ha kommit. Men icke... Hade gjort ett text med en sticka på morgonen, för säkerhetens skull, men det visade inget. Suck... Men så gick hela lördagen och hela söndagen utan någonting, varför jag bestämde mig att testa igen på måndagsmorgonen. Kunde man inte se en liten antydan till två streck istället för ett? Var det inte ett svagt, svagt rött streck till? Kanske gjorde jag fel med testen?

På kvällen åkte vi och handlade mat och jag passade på att besöka ICA's apoteksdel, där jag köpte ett stav-test istället. Min tanke var att det kunde vara värt att testa något annat.

Efter att maten blivit inpackad, middagen blivit uppäten så var det dags att testa. Gick igenom instruktionerna och gjorde som man skulle.

Vilka långa sekunder som gick... Ett blått plus dök upp och sedan strecket i kontrollrutan. Jaha, dags att läsa av. Ett plus. Ett litet leende. Men var tvungen att dubbelkolla. Jo. Det skulle nog vara ett plus.

Smög ut till Niklas i soffan. Bad honom läsa instruktionerna och berätta för mig hur det skulle se ut, för säkerhetens skull. Han sa att ett plus var gravid och ett minus var inte gravid. Jag visade honom staven. "Så är du gravid?" frågade han. "Det verkar så..." svarade jag. Och där satt vi i soffan och plötsligt hade hela världen förändrats.

En julbebis?

Det där med att lyckas träffa rätt dagar är inte alltid det lättaste... Har en fantastisk app i min iPhone, för att kunna hålla koll på mens, ägglossning och sex. Typiskt bra. =P

Av olika anledningar så har vi inte kunnat få till det (lät ju fint...) kring den aktuella dagen för ÄL, varken i oktober eller november. Men nu är det jul och vi är lediga. ÄL igår, enligt min fantastiska app, så då var det bara att åka hem och göra det... Haha...