Reaktioner

Middagen med mormor, morfar, moster och morbror blev väldigt trevlig. Paketet lämnades till morfar och kortet till mormor, som fick tillsägelse om att öppna det samtidigt. Sedan blev det ett fasans liv allt eftersom de olika middagsdeltagarna förstod vad det rörde sig om.

"Ååååh! Jag visste det!" var mormors reaktion.
Morfar bara kramade mamma. "Grattis!"

Och sedan grät alla. De små tofflorna till Lilltrollet skickades runt och folk pillade på dem, sniffade på dem, strök dem mot kinden... Ja, lite konstiga är de nog i familjen.

"Tänk när det är små fötter i!"
"De luktar nästan bebis redan..."

Så glada blev de i alla fall...

Pratade med moster Emma på söndagen igen och hon berättade att hon gråtit massor när hon kom hem... (Lilla hjärtat!) För att hon var glad och för att hon var ledsen att inte hon skulle ha en bebis. Men hon får låna Lilltrollet. Det blir bra. Kommer ju behövas barnvakt massor... =)

Moster Sara, som inte var med på middagen, utan var i Norge, skickade sms.

"Jag känner att det är ngt konstigt i luften. Är du gravid? Puss"
"Ser jag tjock ut eller? :p Puss"
"Inte alls. Men luften är full av bäbisdoft, och förändringens vindar blåser. Du är faktiskt min syster, tror du inte jag kan känna av sådant här?!"
"Haha... Vad vet väl jag. Du får väl komma hem och testa mig. :)"

Så på något sätt har hon fattat vad som är på gång. Men vill ändå träffa henne och säga själv. Får fråga hur hon luskat ut det...

På söndagen var farmor och farfar här. Vi åt middag innan farmor skulle och jobba. De fick också paket, men med babystrumpor. Farmor såg väldigt rörd ut när hon läste kortet. "Är det så?" "Grattis!" och farfar lovade att han skulle lägga strumporna på ett säkert ställe. De frågade lite frågor om hur mamma mår och vad vi tänkt med barnsäng, att de hade en del saker kvar hemma och farmor sa att hon ju längtat efter barnbarn och nu kommer de äntligen!

När de skulle gå sa farfar sa till mamma att ta hand om magen ordentligt nu, så det lovade jag att göra.

Nu är det bara morfar och Eva kvar då. Morfar är i Brasilien med jobbet, men det ska ätas födelsedagsmiddag lördagen den 29:e, så då ska det ges bort snälla barn, som morfar (i år igen) önskar sig i födelsedagspresent. Sara och jag har väl försökt, men nu får vi väl förklara att vi gett upp, så vi satsar på en ny generation istället...